Reko Stil

Så enkelt kan man fixa en lampa, lite färg, lite bladsilver och lite tålamod (som jag inte har speciellt gott om tyvärr).

Min svarta lampfot från Ikea, med rottingskärm, har hängt med ett tag. Ni vet, en sån där som dom säljer filjarder av. A.l.l.a har såna. Och jag har varit lite less en god stund. Men plötsligt så blev jag så less så jag bara uäk, jag måste göra nåt NU. Så fram med färg, svamp och bladsilver.

Jag la på bladsilvret lite "slarvigt" och så lät jag bli att lacka efteråt eftersom jag vill ha lite ruffig känsla (annars tycker jag bladmetall fort blir för "perfekt").
Skärmen fick två lager vit färg på in- och utsida. Sladden är fortfarande svart, vilket passar perfekt på våra mörka golv – då syns den inte så mycket. Jag är helt nöjd, en ny lampa på noll komma niks.

Har jag sagt att jag älskar hyacinter? Jomen det gör jag. Massor.

Häromdagen hade jag lyckan att fynda två fula krukor för en billig peng på Fretex (det är bra om man hittar fula grejer med potential – man får dem så mycket billigare då!).

Bilden gör inte krukorna rättvisa – de var fulare i verkligheten, speciellt den gris/persika färgade till vänster. Men jag hade förstås en plan.

Lite spackel, som jag "slängde på" lite slarvigt (eller väldigt slarvigt). Och därefter duttade jag på svart, vit och grå färg. Och på den ena Distress Crackle Paint: Walnut Stain. Jag hade en bild av hur jag ville att krukorna skulle se ut, men blev inte helt nöjd. Dock mycket bättre än hur de såg ut när jag köpte dem, så de får duga så länge. Som ni ser blev den ena lite för liten så jag får köpa en ny (gammal) kruka och försöka göra "rätt" med den.

Jag lärde mig (minst) två saker:

1. Måla krukan i en acceptabel bottenfärg före spackling. I min (sedvanliga) iver så gick jag rätt på spacklingen och tänkte att bottenfärgen försvinner nog. Det gör den förstås – men om jag hade grundat först så hade jag kunnat vara mer slarvig med färg-duttningen sen och antagligen blivit mer nöjd med slutresultatet. Det är inte snyggt när det lyser igenom gris/persikafärg. Tyckte inte jag i alla fall…
2. Distress Crackle Paint krackelerar i det här fallet inte bara sig självt, men allt under sig också. Och faller av. Jag gillar att det blev stora krackeleringar, men det är inte så roligt att det faller av bara man tittar på det (eller utlöser blixten på kameran…).

Som sagt så måste jag hitta en ny kruka eftersom den ena var för liten, så jag får återkomma när jag testat på nytt. Men detta får duga så länge.

Min besöksräknare går varm dessa dagar, jätteroligt! Jag hoppas att fler vill återkomma till mig och lämna gärna en kommentar – det hade varit kul att höra vad ni tycker!

Och ni glömmer väl inte att rösta?!