Reko Stil

Förr fick det ta tid. Man spelade in sina mix-kassetter genom att sitta vid radion och trycka ”rec” eller stop. Eller spelade av medan cd skivan spelades. Det kunde ta en hel kväll, men det fick det ta. Nu trummar vi ilsket med fingrarna på tangentbordet om inte itunes lastar ned musiken snabbt nog. Mp3 spelarna kan aldrig bli tillräckligt små eller med tillräckligt stort minne. Gud förbjude att vi inte kan ta med alla 3000 låtar som är våra favoriter…

Man skrev sina brev för hand, plitade omsorgsfullt ned sina tankar och hälsningar. Nu skriver vi förkortningar på sms eller mail, ibland så förkortat att man inte riktigt förstår. Och missförstånden flödar. Och det ska gå fort. Ännu hellre ännu fortare.

Vi lekte i min barndom. Vi sprang i skogen och lekte hästar eller Röda/Vita Rosen. Vi byggde snöborgar, trädkojor och plurrade i alla vattenhål vi kunde finna om våren. Jag minns inte min barndom genom tv-serier, tv-spel, datorer, ipods, wii, mobiler eller via nätet. Vi lekte. Vi blev inte underhållna. Och vi hade tråkigt. Så tråkigt att vi tvingades hitta på egna lekar, egna påhitt och egna spel. Vi byggde dammar när det regnade. Vi ritade egna brädspel och vi umgicks över alla åldrar. När det bara finns barn i andra åldrar än en själv blev valet enkelt. Leka ensam eller leka med dom som finns. Om dom hade rätt märkeskläder eller inte.

Förr fick det ta tid. Vi väntade på snigelposten, vi väntade på att köttbullarna skulle stekas, vi väntade på att den sällsynta hyrvideo-filmen skulle spolas tillbaka, vi väntade på att stövlarna skulle torka, vi väntade på bussen, vi väntade på att mixbandet skulle bli klart eller att armbrottet skulle läka. Det gick bra det också. Vi stressade inte över det.

Bussen som går med åtta minuters mellanrum går för sällan, datorn tar för lång tid att starta, köttbullarna ska kunna köpas varma, snabbkön på Ica är inte snabb nog, vi himlar med ögonen åt nybörjaren på kaffebaren som tar för lång tid på sig att skumma vår lättmjölk till latten/cappuccinon/macchiaton. Middagen äts på stående (springande) fot, träningspassen är numera ”power”, ”intensiv”, korta, snabba eller ska helst utföras medan vi gör något annat (kollar mailen, läser dagstidningen, håller telefonkonferens, lagar maten). Färga håret, måla naglarna, brun utan sol, ansiktskrämer, handkrämer…allt torkar in på en minut, tar bara 10 minuter, eller är NU ännu snabbare. Avslappningsprogrammet på DVD finns NU i kortversion för snabbare avkoppling. Diskmaskinen har snabbprogram, tvättmaskinen har snabbprogram, torktumlaren har snabbprogram, micron har snabbavtining.

Förr tog det tid. Tänk vilken tid vi slösade genom att diska disken för hand och hänga tvätten i trädgårn och vänta på att det skulle bli torrt. Tänk så många timmar man slösat på att spola band eller faktiskt gå fram och tillbaka till tvn för att byta kanal.

Jag säger inte att det var bättre förr. Men trots alla finurliga finesser och maskiner och mojänger vi har som NU SPAR MER TID…så har vi aldrig haft mera ont om den. Tiden.

Jag minns när vi hade gott om den.

Etiketter: Tankar

Detta inlägg postades onsdag, 18 november, 2009 kl 19:24 i Uncategorized. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.