Inspirerad av Ernst så blev det en liten makeover av ett bord jag hittade i källaren när vi flyttade. Det var babyblått innan, men i min iver glömde jag visst ta ett “före” kort
(!). Med lite färg och några betongplattor från bygghandeln så blev det iaf ett fint sidobord på uteplatsen 
Blockljus i betong, så slipper man slösa stearin på blockljus som inte brinner ordentligt. Men så är det aluminium i värmeljusen då… Hur man än vänder sig har man rumpan bak (eller hur man än gör så är man en miljöbov). Men snygga är dom! Och jag har gjort om själv!
…om det går att blogga såhär helt appropå med telefonen
Vi kan inte göra det onda ogjort
hur gärna vi än vill
men vi kan dela sorgen och smärtan
genom att vara nära och finnas till
Vi kan inte utrota ondskan
men vi kan överrösta den
genom att sprida godhet och kärlek
från vän till vän till vän
Vi övervinner inte hat med hat
vi bekämpar inte våld med att slå
vi håller händer och öppnar våra hjärtan
Kärleken är mycket starkare så
Och vi är så mycket vackrare då
Hela världen delar Norges sorg och smärta, fortsätt stå sammen!
Vad kan jag säga dig min vän
nu när orden tagit slut
Nu när natten är över
och ett liv har ebbat ut
Hur kan jag röra dig min vän
hur kan jag hålla dig tillräckligt hårt
jag kan bara lova att inte släppa taget
nu när du har det så ofattbart svårt
Hur kan jag trösta dig min vän
när det inte finns tröst att få
när tårarna tagit slut
men du gråter så förtvivlat ändå
Hur kan jag bära dig min vän
när stegen blivit för tunga att ta
jag kan bara lova att dela tyngden med dig
när sorgen blir för tung att dra
Om jag ändå kunde säga något min vän
men mina ord har tagit slut
Livet går kanske vidare
men det blir aldrig som förut.
Kände att denna var på sin plats igen…
Mitt Oslo är fyllt av rosor och även om jag är i Norrland just nu så vill jag bidra digitalt…
…så köpte jag en BH häromdagen. Utan att tänka på annat än att den skulle ge mig schyssta rattar. Men se!
Så det går alltså. Att göra bra miljöval utan att tänka efter.
Who knew?!
Note to self:
I: Farmor gör detta mycket bättre än mig.
II: Det tar längre tid än man tror. Ett par timmar längre.
III: Om man använder garn som är ca 3 gånger tjockare än det socken var stickad av från början känns det som om man trampat fast något otrevligt under foten. Helt sant.
IV: Man bör inte vänta tills hålen är decimeterstora. Tro mig.
V: Man blir inte lugn och harmonisk av att handarbeta. Det blir man faktiskt inte.
VI: Man tänker att man borde skickat dom till farmor. Det tänker man ganska många gånger.
VII: Man bör dricka vin medan man håller på.
…
Ja, det bör man.
VIII: Man är inte direkt stolt och nöjd med att ha åstadkommit detta själv.
IX: Man vill helst säga att det är ens 4-åriga brorsdotter som gjort det. X: När man tänker efter så inser man att hon nog gjort det bättre.
Nästa gång skickar jag dom till farmor.
Det gör jag faktiskt.
…att jag vill skrika! Man ska liksom vara en j*vla kemist för att kunna köpa hud-, hår- och städ-produkter som inte innehåller farliga kemikalier. Ja, vilka produkter som helst förresten, eftersom det numer är farliga kemikalier i allt.
Det “grön-tvättas” till höger och vänster; företag framställer sina produkter som “naturliga” och gör sina förpackningar i material/design som direkt för tankarna till naturligt/grönt/hälsosamt – utan att det finns en gnutta sanning i det. Det är “ekologisk” och “naturlig” hudvård/schampo/balsam/städprodukter överallt, som när man granskar innehållsförteckningen inte alls är det.
Man ska vara speciellt intresserad för att kunna (orka!) lära sig alla kemiska namn och beteckningar på allting – även de ofarliga ingredienserna kallas vid facktermer och man ska vara väl insatt för att veta vilka som är okej och vilka som inte är det. Jag råkar vara speciellt intresserad och till och med jag bommar.
Som nu senast. Jag har köpt en superhärlig kroppskräm, av märket Cowshed, som ska vara “naturligt” och inte innehålla några gifter. Kroppskrämen luktar underbart, är fantastisk på huden och innehåller vid närmare inspektion phenoxyethanol, tocopheryl acetate och “parfum”.
Skitfolk.
Phenoxyethanol är ett konserveringsmedel som anses vara bättre än parabener, men som trots det är ögon- och hudirriterande och kan orsaka reproduktiva defekter bland annat. Det är också ett ämne som kan avge/bilda formaldehyd tillsammans med andra kemikalier. Det kan ju nämnas att phenoxyethanol också används som bedövningsmedel på fisk… Hos Skin Deep – Cosmetics Database scorar den 4 – gult. Dvs moderate hazard.
Tocopheryl acetate scorar också 4/gult, också känd som vitamin E acetate och ska liksom vara en bra antioxidant – men den är också potentiellt cancerframkallande och kan vara hudirriterande.
Parfum scorar 8 på skalan hos Skin Deep och är röd röd röd. Detta eftersom man inte vet vad “parfum” innehåller, allt från eteriska oljor till ftalater. Parfum/Fragrance anses vara en “affärshemlighet” så därför behöver inte företagen lista vilka hundratals ingredienser som kan finnas i deras “parfum”. Potentiellt stör det immunsystemet.
Ja, jag säger det rätt ut – skitfolk. Jag anser farorna för den här krämen att vara moderata och kommer använda den tills den tar slut, men jag köper (tyvärr) inte en ny.
Nu ska det väl sägas att Cowshed är inte det värsta märket jag kommit över, produkterna är faktiskt paraben-, petrokemisk- och sulfatfria. Det finns större bovar därute! Så om du bryr dig om vad du smörjer på kroppen – läs för guds skull på innehållsförteckningen. Och kanske en 20p kurs i kemi först!
Det irriterar mig faktiskt gränslöst att man får göra så här. Och att man kan söka, leta, googla, läsa in sig på ämnet och ÄNDÅ går man bet. Och det får inga konsekvenser för företagen.
Jag säger det faktiskt igen. Skitfolk.
Om än det står stilla här på bloggen, så måste jag säga att man blir ju bara lycklig när man får in en kvist med magnolia – min absoluta favoritväxt. Den blommade bara en vecka, men vilken härlig vecka det var!
Annars får man vara glad över de få hyacinter man hittar. Hyacinter är ju en annan favorit – är jag den enda som tycker att hyacinter också hör våren till? När jag frågar efter hyacinter i blombutikerna så säger de “men den har vi ju bara till jul…”.
Tack för alla besök här på bloggen trots att jag är i en down-period nu. Min sjukskrivning är slut och det tar på krafterna (de få jag har) att jobba 100% igen. Men så roligt det är! Att vara nyttig! Att känna sig duktig! Att bidra!
DET är chillærn – som min bonusson skulle sagt <3
Bart Bettencourt och Carlos Salgado använder sig av träspill från New Yorks träindustri och tillverkar de vackraste ting. Jag gillar skarpt!
Speciellt lådorna, men så är ju jag över medel glad i lådor…
Läs mer på Scrapile.
Jag såg en kudde i ett reklamblad för en stund sen och fick inspiration till att använda mina bälten till något mer. När jag inte använder dem ligger de ju bara där liksom och det är ju synd… Nu finns de här:
Lite okonventionellt kanske, men jag gillar det ruffa lädret mot de romantiska gamla kuddöverdragen.
Pussen tycker de är obekväma däremot, när han ska läsa på kvällen hihi.
Jag var helt säker på att jag visat den fina blomlådan min pappa gjort. Reko Stil har spridit sig även till mina kära föräldrar (eller, det är nog där återanvändargenen kommit från!). Pappa gjorde den här fina lådan av deras gamla utebord i stugan.
Och se så härlig det var när det var höst…
Just nu är det med livet som insats man ger sig ut, det är så halkigt att man halkar stillastående!
Häromdagen bläddrade jag i en inredningstidning och kom över två reklamsidor från Hemtex. I båda annonserna var "mina" loppisfynd med! Alltså, såklart inte MINA – men EXAKT likadana. Tihi, det var lite lustigt. Jag försökte ta kort på annonsen för att visa, men det gick bara inte alls.
Men de loppisfynd som var med var dessa:
En skål som jag ropade in på auktion i sommar, det var dessutom två likadana i samma låda. Den ena har ett litet hack, men vad gör väl det? Det är ju det som är charmen, att man kan se att grejerna har varit med en stund. Kudden i soffan är från norska Kremmerhuset som har mycket fint i sina butiker (jag hade dem som logistikkund förut, gissa om det var spännande att se vad som skulle komma in!). Jag älskar att gå in i deras butiker och bli inspirerad. Ibland köper jag något – när jag övervägt det noga så jag vet att jag kommer gilla varan i fråga i lång tid!
Nästa ting som var med på reklamen var denna:
Den vita skålen som jag använder som kruka, den hittade jag på en riktigt bra loppis för 10 kronor.
Jag älskar skålar och krukor med fot!
Ytterligare ett fynd har jag lagt ut på min fynd-blogg Vilket fynd där jag bloggar om alla fynd jag gör – både loppisfynd och rea-kap!
Numera finner ni också mina kort, tavlor och dikter på PPochP – Papper Pixlar och Poesi.
Välkommen! <3
Nu var det visst en stund sedan det hände nåt här på bloggen. Oops. Men det betyder förstås inte att det stått helt stilla här hemma, vi har faktiskt varit rätt duktiga och fått färdigt ett rum till. Och jag har hunnit bli faster igen sen sist – det är ju inte illa bara det!
Rummet som är klart är inte klart för att fotas och visas för världen (om man nu kan kalla det rum, det är egentligen en liten hall som vi använder som förvaringsrum och "tvättstuga"). Men det kommer…
I trapphuset har jag satt upp lite blommor, det blir så mycket trevligare att komma hem då. För oss alla som bor i den här trappuppgången!
Jag hoppas ni har en god höst och att ni börjar se fram emot jul – det gör jag! <3
På alla auktioner och loppisar vi var i sommar så plockade jag åt mig diverse ullplädar. De är dyyyyyra i butik, men på second hand kan man fynda!
Så nu ligger de nytvättade och väntar på hösten i min gummikorg av gamla bildäck. Så behöver man inte ha så varmt inne (=spara ström) när man kan mysa in sig i en tjock ullfilt (det är så mycket mera ull i gamla plädar jämfört med många nya!).
Alltså, sätter upp lister och lampor och sånt – för nu har vi ström! Igår satte jag också upp en tavellist jag köpt på Ikea. Det blev så fint…
Men så hände detta…
Precis, senare på kvällen så rasade bilderna plötsligt i golvet – alltså är Ribba ramar på Ribba tavellist ingen hit.
Så, nytt försök, så får vi se hur det här går:
De här tavlorna har stått uppe i en hel natt nu, så håll tummarna – kanske det går!
Väggen i vardagsrummet är äntligen "klar". Det fattas förstås lite prydnadslister, lite färgduttar här och där. Men i det stora hela – klar. Och gissa om det är skönt att slippa se den fläckiga väggen vi hade, dvs gipsplattorna som var spacklade fläckvis där skruvarna sitter… Skööönt.
Väggen är spacklad med grå grovspackel och inget mer. Det gör den matt och betongliknande. Vi har spacklat lite slarvigt och vårdslöst för att det inte skulle se "för perfekt" ut. Jag ville egentligen ha en murvägg här, men det här ser bara så mycket bättre ut än jag hade trott. Kanske inte fullt så ruffigt och betongliknande (det var klart lättare att helspackla än jag trodde!), men i mina ögon lätt VG.
I fönstret loppisfynd från i sommar, två lerkrukor (lite trasiga, men vad gör väl det!) för en femma styck(!) och ett lite ovanligare Höganäskrus för 40 kronor(!).
Idag kommer elektrikern för att dra färdigt strömmen, sköööönt.
God lördag till er alla!
Jag g.i.l.l.a.r de här brudarna, hos Design by Leftovers, Jona och Linda Netsman. Helt enkelt fab! Vem vill inte ha en sån möbel i sitt hem? Om än det inte passar in hos mig så vill jag ha ändå! Bonussonen vill nog ha lite rock i sitt rum…
Rockstar
Sketchers
Alla bilder från Design by Leftovers.
Mjau!
Som om det inte vore nog med inbrott i källarförrådet. Där de miljövänliga bovarna stal mina miljövänliga sprayfärger och alla fina brickor jag köpt på loppis för att spraya om (pysselsugna tjuvar??). Som om det inte vore nog med att operera ut en visdomstand. Som om det inte vore nog med att musikspelaren på telefonen tvärdött.
Nu har vi fått mal också!
Joråsåatte…mal i förrådet på vinden. Allt av textil måste frysas eller gasas (frysas är ju inte riktigt ett alternativ, eftersom vi bara har en halv frys) och sedan tvättas innan det går använda igen. Om gudarna vill så har vi inte fått in dom i lägenheten – men risken är stor (grannen i lägenheten ovanför fick tömma hela lägenheten också, förutom sitt förråd…). Kunde det ändå inte varit mitt i smällkalla vintern så hade vi ju bara kunnat kasta ut skiten i bakgården och vänta på att naturen fick göra sin del av jobbet!
Nu kan man ju ångra att man inte köpte de där malkulorna på Ullared sist…
Va? Nä, ja ä int bitter ja int!
En valium på det kanske??
I sommar hade vi verkstad hos mina föräldrar. Pappa blandade betong för glatta livet och jag och mamma göt. Och vi göt och göt. (Här blev jag tvungen att googla lite, stavar man verkligen så? Och jodå, gjuta-göt-gjutit. Till info). Mamma satsade på plattor till trädgår’n och jag gjorde betonghyllor. I ärlighetens namn så fick jag mer hjälp av pappa än till blandning av betong, han snickrade också ihop ramen till hyllorna.
Första omgången blev totalt misslyckad, ska jag erkänna. Hyllorna smulnade sönder så fort vi tog i dem (ändå hade jag armerat dem!). Så det fick bli ny omgång och då blev det fullträff. Nu sitter de i köket.
Det blev också ett rabarberfat (det måste man ju bara göra!)
Det samsas i nedersta hyllan med andra loppisfynd från sommaren. Speciellt glad är jag för glasskålen till frukt och Gevalia-burken (den röda för en 50-lapp. Fynd!)
Bakom hyllorna vår slitna pärlspont som ska skrapas och målas. Snart.
Det blev lite betong över, så vi blandade i torv och gjorde lite grejer på frihand. Jag skulle göra ägg, men mamma tyckte de såg ut som möss…så hon fick behålla dem. Några klot och ett hjärta fick jag med mig hem i alla fall
Okej, så man ser inte att den platta saken är ett hjärta på bilden (det såg jag först nu). Men det ÄR det. Ett hjärta alltså.
